Etikettarkiv: skolutveckling

…och nu då? Om ostyriga idéer.

Det närmar sig, sommarlovet! Ett par dagars möten och lite städning kvar bara. Sedan en snabbis till Varberg och Skolvåren.

Är det fler som känner igen sig i detta årligt återkommande scenario? Medan jag sammanställer betyg, rapporterar och räknar och läser de sista texterna kommer idéerna för nästa år vällande. Det finns just då inte tid att ta hand om dem, men de går inte att stoppa. Det pågår någon slags parallell reflektionsverksamhet som inte kan få min uppmärksamhet just då, eftersom det är så bråttom med allt det där andra. Och nu, när det sista är fixat och endast möten återstår får jag bara tag i en bråkdel av idéerna. Vad beror det på? Hoppas att några fler av idéerna hittar tillbaka. Det behövs luckor att tänka i. Alltid.

En idé jag har haft sedan jag läste Cathy Davidsons Now you see it förra sommaren är pröva att låta mina treor läsa och bedöma varandras texter, så kallad crowdsource grading. Det är en öppen gensvarsläsning och går i korthet ut på att eleverna letar efter de kommunikativa kvaliteter som bedöms och helt kort berättar om texten är tillfredsställande. Om inte, bearbetar eleven sin text igen, och har då möjlighet att fråga om råd. Eftersom de bloggar och twittrar med en pseudonym som kan byggas ut till en rollfigur, hoppas jag att eleverna vågar ta ut svängarna i sitt skrivande och läsande och därigenom både få medvetenhet om kvalitet och en fördjupad diskussion om innehållet. Ett par specialinbjudna gästbloggare, även de anonyma, kan skänka det hela viss spänning, särskilt om de kommer och hälsar på i klassrummet när täckelserna faller.

Är nu detta ett sätt för mig att slippa undan själv? Ja, på sätt och vis. Precis som Davidson tycker jag att detta ständiga bedömande är ett ensamt och ickeautentiskt arbete, som gör visserligen gör mig oerhört textkompetent, men eleverna utvecklas inte i samma takt. Det har funnits stunder på slutet där jag känner mig som en mekanisk bedömningsapparat mer än en undervisande lärare. Eleverna blir också passiva mottagare av min bedömning, och det även om de alltid är involverade och bearbetar och lusläser kunskapskraven för att hitta den magiska genvägen till det åtrådda betyget. Davidson säger också i sin bok att sättet studenterna skriver på skiljer sig markant när de skriver för fler läsare än läraren: språket blir ledigare och har bättre flyt än när de försöker lista ut vad läraren uppskattar. Det har jag också sett, t ex i denna litteraturblogg om giftmord, som var en av årets fyra elevbloggar.

Det känns som det finns mycket mer att hämta av bloggandet, och detta ser jag fram emot. Bort med fokus från elevens prestation inför läraren, och låt oss lära tillsammans! Bloggen ska de förstås få vara med och utforma också!

Och nu, alla idéer, får ni växa till er och dyka upp igen i augusti, för nu väntar en sommar fyllt med intressant läsning! Den här bloggen kan, om det regnar lite, få vikariera som bokblogg i sommar.

Om runda rums kommunikation

En bild från Fantastiska lärmiljöer skapade på Studio Lärmiljö som @mikael_parknas twittrade kickade igång något jag funderat mycket och länge på: hur rum påverkar människorna som befinner sig i dem i allmänhet och i lärmiljöer i synnerhet. Många klassrum är fortfarande möblerade för kunskapsöverföring (visuell/envägskommunikation). Ju äldre elever, desto mer kyrka över rummen: teacher rimmar visserligen på preacher, men där borde likheterna upphöra. Och även kyrkor tänker nytt: Redan slutet på 80-talet ritade Rolf Bergh en kyrka som heter Samlan och trots den långt gångna sekulariseringen blev den så populär att den fick byggas ut. Det speciella med den är att kyrkorummet är runt. Det finns fler exempel på runda rum och rumsligheter, t ex  Gropen i Bergfotens skola i Tyresö (ca 1970) och det runda huset med ett runt rum för drama, som många som gick lärarutbildningen på det då nyrenoverade Campus Konradsberg säkert minns.

Teacher är inte lika med preacher
När jag började undervisa på gymnasiet rådde, till min förvåning, traditionell möblering i de flesta klassrum. Vågade jag mig på en hästsko eller grupper fick jag sura kommentarer om att det liknade lågstadiet från rutinerade kollegor. Som om det skulle vara något dåligt? Ett par andra språklärare hade lyckats få ett klassrum där gruppmöbleringen fick vara ifred, eftersom eleverna i alla fall behövde kommunicera med varandra i språkämnen. Inte mycket har hänt sedan dess med klassrummen, men jag har haft ett ett med gruppmöblering ett tag nu och eleverna vill ha det så. I alla fall där.

Möblernas makt
Har ni förresten sett den skrämda uppsynen på gymnasielever som kommer in i ett rum som är möblerat för prov, när de inte ska ha prov? Hur tydligt kommunicerar inte rummet då? Dessvärre kommunicerar också skramliga och udda stolar, hopplockade bänkar, trasiga planscher, och surrande ventilation. De skvallrar inte bara om bristande omtanke utan de skapar ett informationsbrus som hjärnan måste förhålla sig till. Det har förstås inte med formen på klassrummet att göra, men så ser det fortfarande ut på många håll. Här har jag intrycket att något händer när hemklassrummen överges till förmån för ämnesklassrummen. Så ser det i alla fall inte ut på andra ställen än skolor i Sverige.

Tänk er ett rum för ett viktigt möte på vilken nivå som helst i yrkeslivet! Ett sammanträde eller ett lunchmöte. Rundabordssamtal är det som gäller. Om vi radar upp eleverna signalerar vi att det inte ska ske något viktigt möte. I mitt klassrum är det trångt och bänkarna är fyrkantiga och rätt stora, så det är ett projekt att skapa en ring med stolar. Vi får stå, och det fyller i alla fall funktionen att alla ska se alla.

…och ögonkontakt
Det har alltid varit viktigt att se varandra för att kunna kommunicera ordentligt, och nu när så mycket kommunikation sker via sociala medier tror jag det är viktigare än någonsin att sitta i ring så mycket som möjligt. För ett par år sedan läste jag någonstans (minns ej var, men hör av dig om du gör det) att bilden av en annan människa i tex Skype inte väcker samma slags känsla av samvaro som i det fysiska mötet. Det lär handla om det limbiska systemet. Det betyder förstås inte att den känsla av samvaro man får när man kommunicerar via sociala medier är fel, men det ger en annan upplevelse.

Rum för lärande kanske är ett forskningsområde? Vet du något om det är jag mycket intresserad! Det vore också roligt med lite exempel på fina lärmiljöer. Varför inte dela lite bilder? En idé sent en torsdag i maj, när det bästa rummet ändå är utomhus.