Om runda rums kommunikation

En bild från Fantastiska lärmiljöer skapade på Studio Lärmiljö som @mikael_parknas twittrade kickade igång något jag funderat mycket och länge på: hur rum påverkar människorna som befinner sig i dem i allmänhet och i lärmiljöer i synnerhet. Många klassrum är fortfarande möblerade för kunskapsöverföring (visuell/envägskommunikation). Ju äldre elever, desto mer kyrka över rummen: teacher rimmar visserligen på preacher, men där borde likheterna upphöra. Och även kyrkor tänker nytt: Redan slutet på 80-talet ritade Rolf Bergh en kyrka som heter Samlan och trots den långt gångna sekulariseringen blev den så populär att den fick byggas ut. Det speciella med den är att kyrkorummet är runt. Det finns fler exempel på runda rum och rumsligheter, t ex  Gropen i Bergfotens skola i Tyresö (ca 1970) och det runda huset med ett runt rum för drama, som många som gick lärarutbildningen på det då nyrenoverade Campus Konradsberg säkert minns.

Teacher är inte lika med preacher
När jag började undervisa på gymnasiet rådde, till min förvåning, traditionell möblering i de flesta klassrum. Vågade jag mig på en hästsko eller grupper fick jag sura kommentarer om att det liknade lågstadiet från rutinerade kollegor. Som om det skulle vara något dåligt? Ett par andra språklärare hade lyckats få ett klassrum där gruppmöbleringen fick vara ifred, eftersom eleverna i alla fall behövde kommunicera med varandra i språkämnen. Inte mycket har hänt sedan dess med klassrummen, men jag har haft ett ett med gruppmöblering ett tag nu och eleverna vill ha det så. I alla fall där.

Möblernas makt
Har ni förresten sett den skrämda uppsynen på gymnasielever som kommer in i ett rum som är möblerat för prov, när de inte ska ha prov? Hur tydligt kommunicerar inte rummet då? Dessvärre kommunicerar också skramliga och udda stolar, hopplockade bänkar, trasiga planscher, och surrande ventilation. De skvallrar inte bara om bristande omtanke utan de skapar ett informationsbrus som hjärnan måste förhålla sig till. Det har förstås inte med formen på klassrummet att göra, men så ser det fortfarande ut på många håll. Här har jag intrycket att något händer när hemklassrummen överges till förmån för ämnesklassrummen. Så ser det i alla fall inte ut på andra ställen än skolor i Sverige.

Tänk er ett rum för ett viktigt möte på vilken nivå som helst i yrkeslivet! Ett sammanträde eller ett lunchmöte. Rundabordssamtal är det som gäller. Om vi radar upp eleverna signalerar vi att det inte ska ske något viktigt möte. I mitt klassrum är det trångt och bänkarna är fyrkantiga och rätt stora, så det är ett projekt att skapa en ring med stolar. Vi får stå, och det fyller i alla fall funktionen att alla ska se alla.

…och ögonkontakt
Det har alltid varit viktigt att se varandra för att kunna kommunicera ordentligt, och nu när så mycket kommunikation sker via sociala medier tror jag det är viktigare än någonsin att sitta i ring så mycket som möjligt. För ett par år sedan läste jag någonstans (minns ej var, men hör av dig om du gör det) att bilden av en annan människa i tex Skype inte väcker samma slags känsla av samvaro som i det fysiska mötet. Det lär handla om det limbiska systemet. Det betyder förstås inte att den känsla av samvaro man får när man kommunicerar via sociala medier är fel, men det ger en annan upplevelse.

Rum för lärande kanske är ett forskningsområde? Vet du något om det är jag mycket intresserad! Det vore också roligt med lite exempel på fina lärmiljöer. Varför inte dela lite bilder? En idé sent en torsdag i maj, när det bästa rummet ändå är utomhus.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *