I luckorna letar eleverna

Vad sätter lärarna betyg på för grunder?

Det undrar några elever på Kungsholmens gymnasium i en artikel i DN den 13 mars i år och de är nog tyvärr inte ensamma om att undra.

Jag tror inte betygen överensstämmer med de kunskaper man får. Alla jobbar för ett betyg, inte för en kunskap. Betygen skulle tas mer seriöst om de användes mer som det är tänkt. Nu blir de mer som en stressande faktor.
Så säger Henrik Almén, en av eleverna.

Läs det där en gång till! Stressande faktor? Betygen är ju ett kvitto på kunskap, är inte det glasklart?

I artikeln berättar några gymnasielever om hur de uppfattar att deras lärare sätter betyg genom subjektiva tolkningar av kurskraven och utifrån egna modeller där provresultat i vissa (icke namngivna) ämnen varvas med utvecklingstankar i språkämnena.  De upplever också att en dålig dag kan påverka hela deras betyg. Elevernas i sanning kreativa strategier blir att anpassa sig till varje lärare på en rad olika sätt, som om de uppdaterat ”ett äpple till fröken”. Eleverna vittnar om stor osäkerhet kring betygssättningen och det är förstås mycket allvarligt.

Artikeln väcker frågor om hur det är tänkt: Vad kan relationerna mellan lärare och elever ha med det hela att göra, vad orsakar all denna betygsstress och hur hänger kunskaper alls ihop med (det subjektiva?) betyget?

Betygen och relationerna
Anpassat sig till olika lärare har nog elever gjort så länge lärare och elever funnits.  Det är inte heller unikt för skolan: jämför med lönesättande chef och anställd. Den som har makt över dig kan utmanas (riskabelt: kräver mod,  finess och goda relationer) eller strykas medhårs (riskabelt: lönsamt om det görs smidigt så det inte uppfattas som fjäsk). Gränsen är hårfin. Smaken hos den som har makten spelar in.

Ofta hör jag högljudda samtal i korridoren där elever luftar sitt missnöje (milt sagt) med ett betyg eller resultat: Nästan lika ofta är deras förklaring att de är helt säkra på att läraren hatar (!) dem. Känslan av att bli bedömd som person hänger nog bland annat samman med att det är så svårt att skilja på prestation och person när besvikelsen över att det inte gick som man hoppats gör så himla ont.

Det här betyder att hur vi pratar om kunskaper blir mycket viktigt: ”Jag ser att du kan, det visar du genom att … men det här har du inte lärt dig riktig än” är ett svar som handlar om kunskapsutveckling och inte om person till skillnad från Jag tycker att jag är värd…”  som är en vanlig elevfras i samtal kring betygssättning. Den frasen är ihålig. Det handlar inte om att vara värd. Alla är värda! Jag tycker att jag kan och det visade jag genom att..” har substans eftersom det handlar om kunskapen.

Kunskap som process eller produkt
Allvarligt talat, nog borde det väl vara fullständigt självklart för alla elever är att det är kunskaper som behövs i vidare studier, i arbete, i själva livet och kanske till och med i nuet som vi sysslar med?! Vi arbetar väl inte i en fabrik där vår främsta uppgift är att producera biljetter till högskolan (eller till arbetslöshet)?

Något som många fler än eleverna i artikeln känner igen är ett betygssystem som är fyrkantigt och svårtolkat, både vad gäller tillämpningen och tolkningen av orden i rutorna i kursmatriserna. Det är lätt att se matriserna som bingobrickor som ska fyllas i. Matriserna kan också liknas vid kartor, i det att de utgör en lika platt och märklig gestaltning av kunskap som kartorna av världen. Det kanske inte finns något bättre sätt att försöka kommunicera på, men jag undrar om vi verkligen ska göra det så ihärdigt. Den som har näsan i kartan riskerar missa stigen.

Att kommunicera kring kunskapsutveckling är bra och viktigt och betyget ska inte komma som en överraskning!  Det gör det inte heller när eleverna är delaktiga i sitt eget lärande.  Goda exempel, försök, utrymme för misslyckanden, återkoppling från lärare och andra elever, självvärdering, nya försök, ökad självkännedom, allt i en cyklisk rörelse, är grunden för kunskapsutveckling.  Det är att arbeta formativt. Det är inte gjort på en kafferast, och det är svårt att göra det optimalt i ett kurssystem som motverkar långa processer och därigenom progression. Vi behöver ett långsiktigare betygssystem: jag håller verkligen med Per Kornhall om att vi behöver återinföra ämnesbetygen. Det skulle lösa mycket. Betygsurval kanske inte är så självklart det heller och med intagningsprov till högskolor och universitet skulle fokus hamna på kunskaperna, inte på urvalet i sig.  Kanske orealistiskt idag, men vi kan väl få drömma?

Eleverna i artikeln säger att det är slutbetyget som avgör, men det stämmer inte riktigt. Det är det samlade betyget, alltså varje betyg från år ett i gymnasiet och framåt som räknas ihop. Det du inte kunde så bra på hösten i ettan när du fick E i första mattekursen, (men som du lärt dig i trean när du fick B i den sista) räknas in. Systemet med kurser innebär också att de steg som förväntas tas på två terminer behöver bli kliv år rätt håll. Inget utrymme för att halka, alltså. Visst är det feltänkt!

Stressen
För eleverna betyder detta sätt att bli bedömda på att de upplever att de måste prestera i varje given stund. De vågar inte fråga när de inte förstår,  av rädsla för att visa att de inte kan. Det omvittnar eleverna i artikeln och jag känner igen det, särskilt hos dem vi brukar kalla studiemotiverade. Så får det inte vara säger Skolverket, för det ska ges rikliga tillfällen att visa sina kunskaper. Och visst, i den bästa av världar vore det så, och och så är det säkert tänkt. Men vad händer när nästa steg är att matrisen med standardformuleringen ovanför ska fram för att allt måste visas och så gick det åt fanders med den diskussionen/provet och sen hann vi inte bedöma just samma sak en gång till för vi måste hasta vidare och den lika stressade läraren hinner inte med att genomföra, bedöma och matrisföra ännu en examination. Jo, de elever som redan kunde eller hade en bra får sina kunskaper bekräftade. De andra ser hur misslyckandet rasar det korthus som byggs av matriselement. Det skapar onda cirklar av stress.

Objektivt underbart
Till sist, är det över huvud taget möjligt undvika subjektiva betyg? Att beskriva vissa kvaliteter i få ord, låter sig inte göras så lätt: beskriv t ex kvaliteten hos en underbar dikt som drabbar dig och får tårarna att rinna utan att beskriva just det.  Att göra det helt objektivt är omöjligt, för vilka bilder får just dig att känna? Det finns mellanrum. Formuleringarna i kraven handlar om hur översiktliga, utförliga eller utförliga och nyanserade elevens diskussioner eller kunskaper är. Hur översiktlig är översiktligt och hur nyanserat är nyanserat? Kraven är ett försök att beskriva kvalitet, men de räcker inte för att beskriva allt, och där i luckorna letar eleverna efter svaren. Där kanske eleven som vet att du älskar Tomas Tranströmers poesi hittar något som verkar vara en nyckel.

Vi behöver verkligen ta elevernas signaler på stort allvar, för det de ser är viktigt för oss att känna till. Betygen har vi nu, men de får inte upplevas som ett lotteri, eller upplevas som separerade från kunskaperna, utan de måste vara en konsekvens av dessa.

Vi får inte betygsätta bort kunskaperna! Så är det inte i alla fall inte tänkt!

PS:
Kära elev!
Om du mot förmodan (eftersom du säkert har mycket viktigare saker för dig, ett prov i raden förmodligen) läst alls och i så fall ända hit: Härmed hintar jag om att jag bland annat gillar brasiliansk sextiotalsmusik, att dansa  och att plocka svamp. Ett äpple till denna fröken blir nog svårt att hitta. Men det vet ni ju redan. Och att jag gillar er allihopa!

 

2 reaktion på “I luckorna letar eleverna”

  1. Oj. Det var en väldigt bra och sann text. Ligger i min säng tio i fyra på natten och funderar på varför betyg finns. Googlade på det och kom fram hit. Allt, precis allt är sant. Visserligen är detta inlägg väldigt gammalt men känner i vilket fall att jag behöver få lufta mina känslor lite. Som förstaårselev på gymnasiet så känner jag igen allt. Man anpassar sig från lärare till lärare. Märker man att en sh-lärare är mer åt höger så skriver man mer åt höger, då får man också bättre betyg eftersom det som skrivits tilltalat läraren mer än om det var en text lagt åt vänster. Att man får en känsla att lärare ”hatar” en är heller inte ovanligt. Vissa människor skickar man inte med vilket är väldigt synd och finns det då lärare man inte klickar med vill jag påstå att man också får stämmer betyg pga det. Jag tror helt och hållet att det inte går att bedöma någon helt objektivt. Vi alla ör människor och vi alla har en åsikt, till och med om varandra, vilket påverkar hur läraren bedömer. Dessutom om man som elev inte klickar med en lärare finns alltid risken att man tappar intresset för ämnet vilket helt ärligt suger när det händer. Jag tycker betygssystemet är kaos. Eftersom precis ALLT man gör bedöms blir man otroligt stressad och det skapar också en enorm prestationsångest. En annan sak som är så extremt fel bara är att lärare bedömer så olika. Har man en lärare kanske du får C men av en annan lärare skulle du lika gärna kunna få ett A, detta eftersom lärare också är människor och tolkar betygskriterierna på sitt sätt, vilket är självklart. Jag tror helt ärligt att det inte finns något rättvist sätt att bedöma eller ranka människor. För någonstans måste det ske en tolkning, dessutom tror jag inte det går att bedöma någon helt objektivt. Varför finns det inget tillräckligt bra sätt att bedöma människor på då? Jag tror att det är för att vi egentligen inte ska bedöma eller ranka varandra, eftersom det är precis det vi gör när vi inför betyg. Oj vad mycket jag snöar in på men tänk på att klockan när jag skriver detta är 4 på natten efter en fredag med fyra prov. (Ja det blev min lilla förklaring till varför denna kommentar inte är särskilt depositionernad eller nyanserad eller har särskilt välgrundade resonemang. Sen skyller jag också på tiden när jag skriver detta att mitt språk och grammatik inte är korrekt). Som du märker är jag också färgad på att det inte är kunskapen som spelar någon roll utan bara och bara betygen. Det finns ingen längre som i skolan fokuserar på att lära sig så mycket som möjligt för att få fatt på kunskapen. Elever vill åt betyget så att man kan ta sig vidare. Tyvärr är vi alla människor och ingen fixar A i alla ämnen så chansen att du som person känner dig misslyckad är väldigt stor. Betygssystemet är kaos, gör nåt nytt, fokusera på det som är viktigt. Kunskap. Eller det som kanske är ännu mer viktigt, elevernas välmående. För hus nu är välmåendet inte på topp och Sveriges elever. Tack igen för detta inlägget du skrev, mer borde fatta det som du gör.

    1. Tack för dina tänkvärda kommentarer, Nathalie!

      En viktig sak att veta för er elever är att det inte är personen som bedöms (om inte läraren är helt ute och cyklar) utan förmågor och kunskaper som visas i en text, på ett prov eller i en presentation. Den press som osäkerhet som detta missförstånd orsakar tillsammans med sådant som att ha fyra prov på samma dag och aldrig ha ”råd” att misslyckas dåliga förutsättningar för att lära sig. Jag tror att en viktig uppgift för oss lärare är att avlasta sådan stress så mycket som möjligt. Har ni ett elevråd? Detta kan vara en fråga att ta upp.

      Under lärprocessen måste det förstås få finnas utrymme för misslyckanden och möjlighet att lära av sina misstag, men tyvärr har vi korta kurser som är fullspäckade med innehåll och många lärare stressar igenom kursen och bedömer/betygsätter (utan att göra skillnad, betyg är ju slutresultatet) hela tiden för att ha torrt på fötterna. Elever (och föräldrar) vill hela tiden veta hur de ligger till, som en slags service och jag tror det är en knut att nysta i. Att som elev äga nycklarna till sitt eget lärande (förstå vad som är nästa steg) och veta att det går att utvecklas för att det finns tid och stöd vet forskningen ger effekt. Att göra sitt bästa är bra, att falla i A-hetsen som råder i många grupper är inte det.

      Det är precis som du skriver så oändligt mycket viktigare att behålla hälsan i de många gånger besvärliga tonåren än att brytas ned i hetsen att ha höga betyg och alla dörrar öppna inför framtiden (som säkert oroar, bara den). Jag önskar att jag kunde säga att detta är något som kommer lösa sig innan du gått ut gymnasiet för det finns hopp om ändring, men denna sorts kvarnar maler långsamt.

      Må så gott och lycka till!
      Gunnel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *