Att ligga

-eller om arbeta formativt i ett betygslandskap

Var ligger jag? Den frågan har nog alla lärare fått. Problemet är att den bygger på en felaktig tanke, den att man faktiskt kan ligga på ett betyg. Formuleringarna i kunskapskraven är, som vi vet svåra att förstå för eleverna, bland annat för att de är generella. Det kan därför vara frestande att tillmötesgå eleverna genom att använda betygsomdömen på uppgifter eller markera områden i kursmatriser, men det blir lätt kontraproduktivt. Om en bit av kursmatrisen exempelvis är ifylld på säg C-nivå blir det knepigt för eleven att veta hur nästa steg ska se ut, för det betyder inte något konkret. Den processen blir ofta ett slags betygsbingo och med tanke på att det bara finns tre kunskapskrav blir det hela ofta missvisande. Att undervisa mot kunskapskraven kallas baklängesundervising, vilket lätt trivialiserar kunskaper istället för att lägga en grund för bildning. Ett betyg sätts ju först i slutet av kursen, och det finns mycket att vinna på att dessförinnan undvika bokstäverna och istället satsa på att undervisa formativt. Detta betyder inte att det är bekymmersfritt, utan det krävs tålamod och en pedagogisk tanke. Hur kan det då se ut? Här ett klassrumsexempel:

Gunnel, vad betyder de turkosmarkerade orden?

En klass har just fått tillbaka sina texter som jag har gett dem återkoppling på. Uppgiften var en jämförande analys efter att ha läst Mary Shelleys Frankenstein och sett Kenneht Branaghs filmatisering från 1994. Eleverna har dels själva texten med markeringar och kommentarer, dels ett separat återkopplingsdokument där utvecklingsområden i förhållande till texttypen (syfte, jämförelse, mottagaranpassning, tydlighet, formell nivå) är gulmarkerade och så en kort kommentar, som är uppmuntrande och framåtsyftande och som kort förklarar markeringarna: formell nivå handlar om dina fem jag tycker och några informella ordval.  Nu har jag avsatt tid för att eleverna ska arbeta igenom sina texter under lektionen. De turkosa markeringarna gällde det som jämfördes, och visar huruvida texten håller sig till ämnet och strukturen.

Vill du ha in texterna igen?

Här är jag transparent och berättar att syftet med att bearbeta texterna är att de ska utveckla sina kunskaper, så att de blir säkrare inför nästa text. Jag tar däremot gärna del av hur de arbetar och uppmuntrar frågor. Aktiviteten är hög, frågorna är många och ivriga.

-Elev: Men jag tycker ju att romanen var bättre än filmen.
-Jag: Mm, men det kan du visa i din jämförelse, för detta är inte en recension: vilken effekt får Branaghs gestaltning? Vad blir skillnaden när Elizabeth…Tänk dig att du studerar skeendet i ett mikroskop!

 Emellanåt fångar jag upp frågor för en kort genomgång och visar ett par exempel på lyckade lösningar. I det här fallet fick eleverna också fundera på hur jag tycker kan lyftas ur texten för en mer formell nivå.  Till sist reflekterar eleverna kring sina förbättringsområden och också över sådant de är nöjda med att ha uppnått i sina metakognitiva loggar. Mer om dem strax. I denna tvåa frågar ingen var de ligger! Inte heller jämför de sina resultat med varandras. Medan de väntar på min hjälp frågar de varandra om synpunkter på sina omarbetningar. Något jag noterat är att eleverna ofta fortsätter diskussioner om lektionsinnehåll utanför klassrummet, något som är mycket roligare än att höra jämförelser av eller missnöjen med sina resultat.

I planeringen av undervisningen behövs en överenskommelse mellan elev och lärare kring målen för undervisningen och vilka strategier och kunskaper som behövs för att nå dem. Målen ska inte förväxlas med kunskapskravens formuleringar, utan vara uppgiftsorienterade, exempelvis att skriva en jämförande analys som i exemplet. Kommunikationen i form av olika slags återkoppling kan vara skriftlig, individuell och strukturerad, den kan vara svaret på en fråga i klassrummet, samtal mellan lärare och elev kring visad kunskap, vara kamratrespons eller vara helklassåterkoppling. I regel kombineras alla dessa, som i lektionsexemplet (respons har de fått av varandra innan de skrev färdigt). Återkoppling bör vara saklig, begriplig för eleven och förutom det som behöver utvecklas också innehålla iakttagelser om sådant som eleven lyckats bra med. Återkopplingen och elevernas förståelse av den blir på så sätt det nav som både undervisningen och lärandet kretsar kring. Klassrumssituationen är en guldgruva. En fråga eller en följdfråga kan rymma information om elevens förståelse, alltså en observation av kunskap, samtidigt som den för samtalet framåt och på så sätt tar eleven också ansvar för både sitt eget och resten av gruppens lärande. Men det räcker inte riktigt för att få syn på varje individs förståelse.

Redan under svenskans didaktikkurs under lärarutbildningen lärdes det ut att var värdefullt att skriva metakognitiva reflektioner kring lärandet. Några år i början på lärarbanan använde jag en skrivbok för kommunikation mellan eleven och mig. I och med att eleverna fick datorer rann detta ut i sanden och sedan har jag oftare använt olika digitala exit tickets eller enkäter. Eleverna har haft ett eget dokument för reflektion. För två år sedan var jag på en konferens för svensklärare där jag träffade Gunilla Molloy, som var en lärarna på min utbildning och som bland mycket annat skrivit om läsloggar (för Skolverkets Läslyftet). Jag hade just avslutat ett tillägg till det om digitala loggar. Här hittar du båda texterna . Detta, och att Åsa Edenfeldt på samma konferensen berättade om hur hon löst detta med digitala metakognitiva loggar påminde mig och fick mig att börja igen. Då hade de digitala plattformarna också börjat underlätta kommunikation i digitala dokument.

Så här enkelt är det:

  • Jag skapar ett dokument, delar ut en kopia till varje elev och ber eleverna reflektera, till exempel kring detta har jag lärt mig, detta vill jag veta mer om, detta försöker jag fortfarande att förstå. Frågor om det vi arbetar med är självklart välkomna.
  • För att spara tid ber jag dem (precis som Edenfeldt) att skriva den nyaste loggen överst med datum/vecka.
  • Eleverna informeras om att loggen ger mig information om deras lärande. Eleverna sammanfattar lektionsinnehållet vilket är värdefullt för dem själva. Jag får viktig återkoppling om hur väl (eller illa) mitt upplägg fungerar och kan planera utifrån vad jag fått reda på. Nästa steg är min återkoppling till klassen, något som oftast sker i helklass (om det gäller något som många fortfarande försöker förstå). Ibland blir återkopplingen individuell.

Informationen i loggarna är ovärderlig! Nu vet jag mycket mer om alla mina elevers lärande än tidigare. Men viktigast av allt är ändå att eleverna vet mer själva och är på väg att erövra sitt lärande. Det blir angeläget för eleverna att visa om de inte förstått än, och även de som fortfarande tycker att det är jobbigt att prata i helklass hörs.

Vi har, tack och lov en pedagogiskt förankrad vision som lever i hela organisationen och för att lägga grunden för en formativ undervisningspraktik lämnar vi ett omdöme efter halva kursen utan betygsliknade omdömen. Vi har valt formuleringarna ännu inte tillfredställande, tillfredställande (vilket betyder att eleven ser ut att klara kursen) eller mycket tillfredsställande (eleven ser ut att nå de högre betygen, C och uppåt).  Här är ett exempel: Tillfredsställande betyder att du hittills har visat en studieaktivitet och kunskapskvalitet som ger förutsättningar för att nå minst godkänt betyg i kursen. Omdömet avser alltså både hur eleven tar sig an studierna och de kunskaper vi observerat.

Många elever som kommer från nians betygsrace blir frustrerade inledningsvis, de vill ha lärarens bekräftelse och veta var de ligger. Det vet jag inte, svarar jag, men du behöver agera på den återkoppling du har fått. Och ligga i! Då ligger du bra till.

Tar inte det väldigt mycket tid att läsa loggar, undrar nog någon. Inte särskilt, och det känns alltid meningsfullt!

I nästa inlägg kommer jag berätta om ett samarbete mellan engelska 5 och skolbiblioteket.

Be First to Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *